Typ såhär.

 

En otrevlig blandning av bakfylla, söndagsångest, hemlängtan, saknad, framtidsångest och allmän trötthet gör jag att jag just nu känner mig ganska ledsen. Jag skulle behöva skeda med gubben och kramas i cirka ett dygn, bara känna mig trygg, glad och lugn. Sedan skulle jag behöva tillbringa all världens tid med min mamma och mina bästa vänner, för att de är allra viktigast. Jag skulle också behöva frigöra alla mina tankar och bara vara helt nollställd. Men hur?