Här har vi varit idagens

 
Solade, badade, lyssnade på pod, tränade spanska och tittade på vågorna. Det finns nog faktiskt inget finare och mer lugnande än att höra vågorna slå upp mot klippor och stenar. Och ljudet av alla stenar som rullar mot varandra när vågen drar ut igen. När jag ligger där i solen och hör de ljuden, är det som att det inte finns några problem längre, allting liksom löser sig och jag blir totalt lugn och lycklig. När jag tänker på vad havet gör med mig med, vill jag aldrig någonsin flytta härifrån.
 
Eller typ förvandla mig till en blåval och bara flyta runt i vågorna för alltid, leva på plankton och snegla upp över vattenytan då och då, spruta lite vatten här och där. Också ett alternativ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0