Jag vaknar och är supertrött, men blir ganska pigg så fort jag kommer till jobbet. Kramar om kollegor och pratar om hur julen var, sitter i solen och värmer upp mig efter den kalla scooterturen. Klockan 11 får jag börja jobba och träffar en jättehärlig familj från Växjö, som efter några timmar bestämmer sig för att börja resa med oss. Vid halv sex är jag hemma, trött men glad, och ger mig ut på en löptur. 42 minuter, 6.7 kilometer senare är jag ännu tröttare och ännu gladare. Skypar med mamma och Edvin samtidigt som jag stretchar och äter sedan fläskfilé med min kille och ser på Snabba Cash 3. Ganska dålig film, men det var mysigt ändå. Nu sover gubben och jag ska krypa ner under täcket och läsa.

 

Det har varit en helt vanlig, men så himla fin dag. Imorgon kommer jag säkert också vakna och vara väldigt trött, men sedan har jag ingen aning om hur dagen kommer bli, vilka människor jag kommer träffa, vilka historier jag kommer höra. Det är det som är så fint med livet, tycker jag. Att man inte alltid vet.