Ett halvår senare, men igår såg jag "Känn ingen sorg". Jag hade lite blandade förväntningar på den, för jag har hört så mycket olika åsikter om filmen. Håkan Hellströms musik är ju bland det finaste jag vet, och en film baserad på den, borde ju inte vara annat än bra, tänker jag. Den var lite upp och ner, lite halvbra skådespel och manus, men i slutändan - så himla fin! Det brast totalt för mig på slutet och jag storgrät och Dea grät NÄSTAN, vilket kanske säger mer (jag grät till Hip Hip Hora liksom..). Hur som haver - SE DEN!