För några dagar sedan stod vi här uppe i backen med utsikt över hela Maspalomas, som varit vårt hem de senaste ett och ett halvt åren, och pussades såklart. Mellan cavaklunkarna och nyårskyssarna pratade vi lite om det här jävla året som varit, 2013. Det har faktiskt varit ett jävla år! Stora händelser, stora förändringar, stora utmaningar, stora beslut att ta, stora tankar att tänka och framför allt stora känslor att göra rätt sak med. 

 

Vi sa att det på ett sätt faktiskt är helt sjukt att vi faktiskt står här idag, tillsammans, glada, lyckliga och med flera fina vänner runt omkring. För när vi tänker tillbaka på 2013 har det varit så himla många kriser som man just då nästan inte såg någon lösning på. Framför allt ovisshet med jobb och pengar, men också känslor och viljor och framtid. Ibland allt på samma gång.

 

Jag tror kanske att detta var mitt mest lärorika år någonsin och ett år som jag alltid kommer att minnas och nu i slutändan tror jag att jag kommer minnas allt det positiva mest. För helt plötsligt så har allt löst sig, och jag är starkare än någonsin. Och mitt förhållande med Dea är minst lika starkt det. Jag har alltid tänkt att om vi klarade att bo 50 mil ifrån varandra i ett år, så klarar vi vad fan som helst. Men oj, vad fel jag hade! Nu när vi har klarat oss igenom 2013 och allt vad det innebar, DÅ klarar vi vad fan som helst!

 

Det jag försöker säga är att det har varit ett jävla år, på många sätt, men att jag har klarat mig, på alla plan. Och det är jag så fruktansvärt tacksam för.