Ett känsligt år

 
Tänkte att jag skulle kunna sammanfatta 2014 på något litet vis. Men det är svårt. Det hände så himla mycket förra året och det var så himla mycket känslor inblandade, kanske lite för många? De första månaderna av året gick åt till att njuta som satan av Gran Canaria och den sista tiden där. För vi hade bestämt oss för att flytta därifrån. Mycket känslor. 
 
 
Vi flyttade. Jag till Vimmerby för ett par veckor bara, och sedan flyttade jag vidare till Eslöv. Mycket känslor. Sommaren var ju himla bra och viktigt för mig, är så tacksam för att den var som den var.
 

 
Sedan flytt igen. Till Trosa. Stensund. Mycket känslor. Kunde ju aldrig föreställa mig att jag skulle trivas så här fruktansvärt bra, och det är lite överväldigande när jag inser hur bra jag har det.
 
 
Jag har träffat så mycket människor det här året och det är så många som har kommit och gått i mitt liv, och det frambringar ju mycket känslor såklart. Kanske därför det har varit så jobbigt och bra på samma gång. Lämnade så himla många fina på GC, som då var en del av min vardag, men som nu bara finns på Facebook typ. I somras träffade jag och fick hjälpa en massa fina gamla människor i Eslöv. Några av dem kanske inte ens lever idag? Sjukt. 
 
 
Och så den här hösten. Skolan. 100 nya relationer på en gång. Och samtidigt förlorade jag en. Den största och längsta relationen jag haft i hela mitt liv. Jag insåg efter en lång och jobbig tid att jag inte längre var kär och förlorade min bästa vän helt plötsligt. Lika konstigt och sorgligt som det är, lika stolt och tacksam är jag över hela den grejen och att det ändå blev bra. 
 
 
2015 då? Jag ska fortsätta utvecklas och ha så himla kul i skolan, springa längre och mer än någonsin, göra en detox, resa resa resa, hångla, köpa ny kamera och fota mer, läsa mer böcker, stanna i Trosa över sommaren och jobba jobba jobba, gå på festival(er), äta ännu mindre kött. Till exempel. Sedan är det, som vanligt, ett halvt år där jag inte har någon aning om hur det blir, vad jag ska göra, var jag ska vara osv. Men det löser sa!
 
Ps. Skrev ju i förra inlägget att jag inte kan gråta längre, har inte gjort det på flera månader, vilket är SÅ olikt mig. Har ändå haft ganska mycket att gråta över och känt att jag verkligen behövt det. Men det har inte gått. Men när jag satt och skrev på det här inlägget tidigare idag, så släppte det. Jag grät. Befriande!

Kommentarer
Postat av: therese

Alla år har väl sina toppar och dalar :)

2015-01-10 @ 10:11:41
URL: http://nuva.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0