HEMMA!

 
 
Igår klockan 20:38 gled ett litet tåg in på Vagnhärad station. På det tåget satt jag. Och i en liten vit bil satt Hanna och väntade. På mig. Hanna skjutsade mig i sin lilla vita bil, till mitt lilla blåa rum på Stensund. Jag åt gröt. Sedan pratade och skrattade vi i några timmar. Jag har saknat att skratta och prata med Hanna så jävla mycket. Och jag har saknat Stensund lika jävla mycket. Men nu är jag hemma. Frid i själen, om man säger så. Och det gör jag.  Nu tvättar jag tusen kilo kläder och när jag är färdig med det ska jag springa så långt jag bara orkar. 
 
 
 
Just det. Det är världens finaste väder ute också. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0