Jag kan inte säga det nog - men fy farao vad tiden går FORT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag låg i en solstol och bloggade, och så helt plötsligt är det torsdag kväll. Jag börjar faktiskt få lite panik över det här med tiden, blir liksom rädd att jag inte hinner göra allt som jag vill. Nu har vi bott här i snart tre månader och jag har knappt haft en vettig konversation på spanska. Inte heller jag har träffat mer än en person som jag umgås med på fritiden, och henne träffar jag nästan bara när jag festar. Jag har alltså lite ångest över att jag inte lärt mig bättre spanska och att jag inte har några vänner här. Det ska jag försöka lösa så gott jag kan! Om en månad är det jul. Hur stört är inte det då? En månad! Eftersom att det är så himla varmt här än, så känns det fortfarande som augusti. Samtidigt som tiden går fort så står den still på nåt vis.

 

Denna vecka har jag äntligen friskförklarat mig själv! Inget snor, ingen smärta, ingen hosta. Jag är frisk! Liza och Julia börjar också bli friska nu och alla är glada och pigga, vilket känns otroligt skönt. Ikväll har vi spelat tennis och imorgon ska jag ta mig fan springa. Ja, livet är rätt bra ändå, trots ångest och sånt.

 

Nu ska jag gå och duscha, äta nåt och dra med snubben till soffan så vi kan se på Dexter. Vi såg första säsongen på några dagar, så nu ska vi börja på den andra. Jag älskar att den killen jag älskar älskar en serie som jag älskar. Vet ni mer vem som älskar den serien som jag älskar? Min bästis Paulina som jag älskar. Hon är på Nya Zeeland nu. Stört.