Helt stört att det är måndag igen. Idag har jag bara jobbat och häckat i soffan. Imorgon bitti åker Pelle hem och då återgår vardagen till lite mer normal, vilket innebär att jag ska sluta dricka öl och börja springa! Nu är jag slut i huvudet och ska faktiskt sova.

 

 

Jag fick någon slags "utmaning" av  Belleboo (tack förresten!) och tänkte att det kunde vara lite kul, så därför har jag svarat på de här frågorna. Tyvärr så skickar jag inte vidare någonting, dels för att jag knappt inte läser några små bloggar, och för att jag är lite lat. :))))))))))))))))))))))))))))

Kan aldrig svara på den här frågan. Det finns för mycket filmer. Men den senaste jag såg som var megabra var "Cokpit".

Alltså, jag kan egentligen inte säga att den ena vännen är bättre än den andra, för alla mina vänner är fina på så olika vis. Men Julia och Paulina nedan, är nog ändå de som känner mig allra bäst, som jag känner bäst och som jag verkligen har kunnat dela precis allt med.

 

Julia är min kusin, så henne jag har ju känt hela livet, men av någon konstig anledning började vi bli mer än kusiner när hon flyttade 30 mil ifrån mig. Jag hälsade på henne när jag fyllt 18, vi festade tillsammans och sedan dess har hon varit en av mina närmsta, men ändå så långt bort fysiskt, tyvärr.

 

Paulina och jag gick i samma franskagrupp på högstadiet och pratade med varandra då och då, men vi började inte umgås förrän på gymnasiet. Sedan dess har vi varit bäztizarrrrr och skapat vår egen lilla humor. Finns väl inte riktigt någon som kan förstå sig på oss ibland, knappt vi själva, men jag vet att jag kommer älska den bögen tills jag dör.

Också sjukt svårt att minimera! Jag älskar ju ALL mat. Men den senaste tiden har jag varit väldig inne på pasta och då är min snubbes räk-chili-och-massa-gött-pasta det allra godaste!

Oj, ja, massa gånger! När jag avgjorde en straffläggning i Gothia Cup, när jag återförenades med mamma vid jul, på min vän Alfreds brors bröllop, på x antal fyllor och så vidare. Jag har väldigt nära till gråt väldigt ofta...

Den första jag kommer att tänka på är min ömma moder. Bara det att hon har uppfostrat två perfekta barn, gör henne beundransvärd... Heh. Nej men, allt hon gör är bara så himla fantastiskt och jag vill gärna förbli lik henne resten av livet. Sedan finns det ju så sjukt mycket människor som gör en massa bra saker för världen hela tiden, och såklart ska man se upp till dom. Men jag tror att alla gör något litet om än mycket betydande, varje dag, så man behöver liksom inte var generalsekreterare i FN för att bli en förebild.