Högstadieångest
Igår slutade Maja nian i Kisa och vi var där hela dagen och bara myste med pappa och Åsa. Idag var det Linus tur i Vimmerby. Jag har knappt varit på Vimarskolan sedan jag slutade för 6 (!!!) år sedan och fick väldigt blandade känslor när jag var där idag. Det var ju jättekul att se Linus och alla andra glada tonåringar, men samtidigt får jag sån sjuk ångest av de där korridorerna. Högstadiet var nog de tre värsta åren i mitt liv och jag har mest dåliga minnen från den tiden. Som nästan alla andra var jag väldigt osäker och hade ingen aning om vem jag var. Jag hamnade i en klass där jag inte alls trivdes och kände mig allmänt vilse. Det enda jag såg fram emot var att komma ut från skolan, för där hade jag fler vänner och framför allt fotbollen, som var det viktigaste i mitt liv just då. Nu är jag ju så himla annorlunda och framför allt vet jag vem jag är. Jag har en helt egen personlighet, vilket jag faktiskt inte hade under högstadiet. Men vilken himla fantastisk tur ändå, att jag var den jag var då, gick i den klassen, var totalt vilse och bara ville bort. För annars hade jag ju inte under gymnasiet formats till den person jag är nu, och som jag faktiskt är väldigt nöjd med! Så TACK vidriga, ångestframkallande och jobbiga, men ändå så välbehövliga högstadiet, för att du gjorde mig till den grymma människa jag är :))))))))))))) Och gjorde så att resten av livet bara kan bli bättre!Kommentarer
Trackback
