Den sista måltiden tillsammans på typ tre veckor måste ju vara liiiiite speciell. Fast faktum är att det nästan inte berör mig att vi ska vara ifrån varandra. Jag bodde i Oslo i ett år och då sågs vi MAX en helg i månaden, och efter att vi kommit ur det året starkare än någonsin, så känns inga distanser speciellt jobbiga längre. Och det är jag sjukt tacksam för. Men såklart har vi ju vant oss vid att bo tillsammans och ses jämt och då blir det ju i alla fall lite jobbigt att skiljas åt. MEN SKIT I DET NU. Fajitas var ett tag sedan vi åt, och cheesecake kan jag inte ens komma ihåg senast vi gjorde! Den är fortfarande i frysen, men ska snart mosas ner i våra magar.